Familjefotografering Karlskrona

Borgmästarekajen i 0,46 Gpix

Om du inte har sett någon av de extremt häftiga Gigapixel-bilderna som finns där ute så är det dags nu. Paris i 26 Gpix. Budapest i 70Gpix och Shanghai i fantastiska 272 Gpix är riktigt häftiga.

Vad är en gigapixelbild?

En gigapixelbild består av tusentals bilder i någon form av normal storlek, typ 10 Megapixlar, som satts ihop till en enda gigantisk bild. Megapixel används ofta för att beskriva hur stora bilder en kamera kan ta och namnet Gigapixel är helt enkelt modell större.

Varför Gigapixel?

Svaret är lika enkelt som häftigt. Tänk dig en bild på en hel stad där du, inte bara kan se staden som helhet utan även zooma in och se regplåten på en bil som står parkerad 1 kilometer från platsen där fotot är taget – allt i en och samma bild.

Tekniken

Om man ser staden (eller vad det nu är man ska fotografera) som ett enda stort rutnät och fotograferar varje ruta för sig med full zoom så får man ut X antal skarpa inzoomningar av vad som ska bli en större bild. När du sedan sätter ihop alla bilderna kan du zooma ut och skåda en vacker stad eller zooma in och se otroliga detaljer.

För att ta bra gigapixelbilder behöver man en anordning som kan vrida runt kameran och täcka av det området som du vill fotografera helt automatiskt. Börja någonstans, förslagsvis högst upp till vänster, och beta dig igenom hela området med ca 20% överlappning på varje foto. Full zoom för att få in så mycket detaljer som möjligt och sen är det bara att köra. Vill man göra det på fri hand använder man ett stativ och sköter vridandet och tippandet själv. Resultatet, som du kan se längre ned, blir dock inte lika bra men ändå rätt häftigt.

Min “Gigapixel” bild

Jag har inget objektiv som kan zooma sådär extremt mycket som man egentligen skulle behöva för att få till en riktig gigapixelbild. För att lyckas med att få till 1 gigapixel skulle jag ha behövt ta väldigt många bilder och det hade jag gärna gjort. Men går det inte att zooma mer så går det inte och jag kunde täcka av Borgmästarekajen med bara 90 bilder.

Här är Borgmästarekajen i 0,46 gigapixlar. Det är lite skakigt i vissa delar, det blev inte hundra med överlappningen på något ställe och det är lite amatörmässigt men ack så roligt!

Klicka på bilden och använd därefter knapparna för att zooma in, dra med musen för att flytta runt.

Bokeh Panorama

Brenizermetoden med iPhone

Igår skrev jag om Brenizermetoden och lite tips på hur man kan använda den. En sak som jag inte tog upp i det inlägget är hur enkelt man kan göra likadana panoramabilder med sin iPhone.

Testat med iPhone 4s

Brenizermetoden: Bokeh panorama

I det här inlägget tänkte jag experimentera lite och försöka förklara vad The Brenizer Method är, hur man kan använda den och en enkel version av hur det fungerar. Märk väl att det här är min tolkning av hur den kan användas och hur jag känner att jag kan använda tekniken. Jag blev tipsad om den här fototekniken av en vän som länkade till det här klippet och det slog mig hur enkel tekniken är och hur grymma bilder man kan skapa med den.

35mm f 1,8

I korta drag handlar det om att få effekten som du ser på bilden ovan men med mer vidvinkel (mer bakgrund i alla riktningar) – med bibehållen oskärpa. Som vi ser är mitt objekt skarpt och fint och bakgrunden är väldigt oskarp och nästan abstrakt. Om man vill få med mer av bakgrunden, vilket Brenizermetoden är en lösning på, kan man inte bara backa bakåt eller zooma ut. Låt mig förklara varför.

Vad är Bokeh (parantes i sammanhanget)

Bokeh är Japanska för känslan i den oskarpa delen av ett foto. Olika objektiv och inställningar återger oskärpa eller “Bokeh” på olika sätt och ja, kort och gott kan det vara mer eller mindre snyggt. Bokeh är alltså inte ett ord som beskriver hur mycket eller lite oskärpa ett foto har utan hur bra eller mindra bra bokeh fotots oskärpa har. Om du vill grotta ned dig det här med bokeh finns det en bra sida här som förklarar lite mer. Bokeh har egentligen ingenting med den här fototekniken att göra men då fototekniken bland annat kallas just “Bokeh panorama” kan det vara bra att förklara ordet.

Skärpedjup

För att Brenizer metoden och användningsområdet ska bli förståeligt måste vi gå in en sväng på skärpedjup. Skärpedjupet är den delen av fotot som är skarpt i djupled. Bilderna nedan visar hur skärpedjup ser ut med olika inställningar. Den vänstra har ett kort skärpedjup (mindre f-tal) och vi ser att det bara är en snutt i mitten som är skarp. Resten av bilden, närmare och längre bort från det skarpa området, är oskarp. Den högra bilden har ett längre skärpedjup (högre f-tal) vilket gör att det är ett större område som är skarpt i djupled. Vrider man på ordentligt (måste förstås kompenseras med slutartid för att det ska bli en bild över huvud taget) så kan man få hela den högra bilden att bli lika skarp både närmast kameran och längst bort i “horisonten”.

Principen kan användas på nästan vad som helst men effekten ser inte likadan ut. Om man ställer sig längre bort från sitt objekt så blir skärpedjupet gradvis längre och därmed inte lika tydligt. Skärpedjupet är nämligen beroende av tre saker:

Bländare

Ju större bländare (mindre f-tal) du använder, desto kortare skärpedjup får du.

Zoom

Ju mer zoom du använder, desto kortare blir skärpedjupet.

Avstånd till objekt

Ju närmare ditt objekt befinner sig från kameran, desto kortare skärpedjup.

Målet för Brenizermetoden

Målet är alltså att få så kort skärpedjup som möjligt för att få så oskarp bakgrund som möjligt. Du behöver alltså:

• Använda en så stor bländare som möjligt
• Zooma så mycket det bara går och
• Vara så nära ditt objekt som möjligt

Nu kanske du förstår varför man inte bara kan backa bakåt eller zooma ut för att få med mer av bakgrunden om man samtidigt vill bibehålla oskärpan i bakgrunden.

Lösningen

Ryan Brenizer kom på en lika enkel som genial lösning på problemet. Varför inte fotografera så som man gör när man tar panoramabilder och sedan sätta ihop dem till en större bild, precis som man gör med landskapsbilder. På så sätt kan man få med mer bakgrund men bibehålla skärpedjupet på objektet man fotograferar.

Vad kan man nu göra med det här?

Möjligheterna är förstås oändliga och jag kan inte vänta på att få komma ut i solen (sitter i skrivande stund i ett mörkt vardagsrum) och testa. Här är ett exempel på hur man kan göra. Ingen av bilderna är på något sätt retuscherade eller justerade.

1 bild: 35mm f1,8, ca 20-30cm från objektet

19 bilder: 35mm f1,8, ca 20-30cm från objektet

Jämfört med att ta ett steg tillbaka

1 bild: 35mm f1,8, ca 1,5 meter från objektet

Hur gör jag rent praktiskt?

Fotografera

1. Ta fram kameran och häng på ett objektiv, ljuskänsligare objektiv ger mer effekt men det fungerar egentligen med vilket kitobjektiv som helst.
2. Ställ in kameran på manuellt läge och ta lite testbilder tills du är nöjd med utseendet
3. Använd manuell fokus och sikta in dig på objektet som du ska fotografera eller området som ska vara i fokus
4. Tänk på det jag skrev om skärpedjupet ovan, gå så nära objektet som möjligt för mesta möjliga effekt
5. Börja med att fotografera det viktiga i din bild, alltså det som ska vara i fokus
6. Stå stilla och vrid endast ditt huvud och kameran och ta bilder på resten av området som ska vara med i bilden
7. Tänk på att varje bild måste överlappa den andra ca 20% så att du kan sätta ihop dem senare och tänk på att inte förflytta dig för mycket i sidled.

Sätt ihop bilderna

Jag använder mig av Microsoft Image Composite Editor som är gratis och väldigt enkelt att använda. Du drar in de foton du vill sätta ihop och låter programmet sköta resten. Därefter väljer du det område du vill klippa ut och vilket format och storlek den färdiga bilden ska ha. JPEG, 75% kvalitet, 1280px brett tycker jag är en bra storlek.

Såhär gör Brenizer

Här är videon som min vän skickade till mig. Här beskriver Ryan lite mer om metoden.